Gula Villan
est. 1880
I augusti 1890 drog en ovanligt kraftig storm, kallad ”Augustistormen”, fram längs kusten vid Finska viken. Vindarna nådde upp till 50 meter per sekund och stormen fällde träd över stora områden från Lovisa till Hangö. Virket från de nedfallna träden användes senare till många av de ursprungliga byggnaderna på Stora Kalvholmen.
Tidigare hörde Stora Kalvholmen till Gräsa gård, och man vet att det funnits fiskarbosättning på ön redan under 1700- och 1800-talen. Livet på ön styrdes länge av havet och årstiderna, som en naturlig del av vardagen i Esbos skärgård. År 1877 köptes ön från Gräsa gård av bankägaren Abel Landén, en inflytelserik person som tilldelats titeln kommunalråd av den ryske tsaren. Under Landéns tid började ön utvecklas till en villö.
I den östra delen av ön byggdes Röda Villan och Bagarstugan med sina gårdsområden. Från villans terrass ledde en välanlagd trädgårdsstig, kantad av vit sand och snäckskal, ner mot ångbåtspaviljongen – en viktig förbindelse som knöt ön till den livliga sjötrafiken.
Senare delade Landén upp ön i villatomter mellan sina barn. Den södra delen ärvdes av hans son Alfons, som lät bygga den rikt utsmyckade villan Castbourne nära dagens strand vid Gula Villan. Den ursprungliga byggnaden förstördes i en brand, varefter ett nytt Castbourne uppfördes högre upp i sluttningen. I början av 1920-talet övergick en stor del av ön, inklusive villan väster om Alfons område, i Nygrensläktens ägo.
Under Nygrens tid renoverades villan, en terrass byggdes mot havet och namnet Gula Villan etablerades. Livet på ön var välorganiserat och till stor del självhushållande. Här arbetade en båtförare, en trädgårdsmästare, en vakt och flera tjänarinnor, och vardagens sysslor var fördelade på olika byggnader runt gårdsplanerna.
Vid strandkanten byggdes en bod och bakom villan uppfördes en liten stuga för vakten. Ångbåtstrafiken förde dagligen post till ön och höll kontakten med fastlandet levande. Bröd bakades i Bagarstugan, linnetvätt sköttes i tjänstefolkets tvättgryta och avslutades i mangelrummet. I trädgården på öns mitt samlades färska grönsaker, bär och blommor.
Vintertid sågade männen is som förvarades i en stor, välvd jordkällare, där isblock täckta med sågspån höll sig kalla långt in på sommaren. Sommartid ordnades gemensamma festligheter i Saunalahti, så kallade ”olympiader”, som samlade både villafolket och deras gäster.
År 1985 sålde Nygrensläkten gården Stora Kalvholmen till Esbo stad. Gula Villan renoverades till restaurang år 1998, med respekt för byggnadens historia och ursprungliga karaktär. I dag kan man fortfarande ana det gamla villalivet på Restaurang Gula Villan – en plats där skärgårdens historia, arkitektur och gemenskap möts.
Kalfholmen under förbudstiden
Stora Kalvholmen och Esbos skärgård fick också en viktig roll under förbudstiden, då spritbåtar transporterade alkohol över Finska viken. Skärgårdens snåriga geografi, skyddade vikar och många öar skapade mycket gynnsamma förhållanden för smuggling.
Förbudslagen trädde i kraft i Finland år 1919 och förbjöd tillverkning, försäljning, innehav och bruk av alkohol. Övervakningen var särskilt svår i kustområdena, där den långa strandlinjen och den svårframkomliga skärgården erbjöd gott om gömställen. Stora Kalvholmen var en av de platser där smuggling är känd att ha förekommit.
Under 1920-talet förekom jakter, beslag och gripanden utanför Esbos kust. Erfarna sjömän kände ofta farlederna och skärgårdens rutter bättre än myndigheterna, och förbudstiden satte spår i områdets historia – inte bara genom händelserna, utan också genom människors livsöden.
’Templet’ – Poseidons tempel
En av de mest speciella byggnaderna på Stora Kalvholmen är det så kallade Templet, Poseidons tempel. Det byggdes år 1897 av Abel Landén för hans svärson, som var professor i grekiska språket och litteraturen. Byggnaden användes som ett lusthus, inte som ett minnesmärke eller en plats för ritualer, och inspirationen är tydligt klassisk och bildningshistorisk.
Från början var templet dekorerat med träornament på utsidan samt texter på grekiska. De gula takfönstren som satt på varsin sida av taknocken togs bort på 1980-talet. På byggnadens bakre vägg finns fortfarande en stor oljemålning som föreställer Poseidon och knyter templets symbolik till havets gud.
I öns muntliga tradition finns också en berättelse om ett fotografi där Salvador Dalí sägs ro i sundet vid templet. Fotografiets existens har dock aldrig kunnat bekräftas – berättelsen lever kvar, men något bevis har ännu inte hittats.
